Den där Julia...

Idag hade jag en lite gitarr"konsert" vilket innebär att mamma och pappa kommer och lyssnar när jag spelar upp lite från denna terminen.  Det är alltid lite småkul att spela för föräldrarna men det är 1000 gg roligare att spela för en mer "kritisk" publik. Föräldrar har ju liksom inget val, de måste vara stolta och gilla de man spelar. En "riktig" publik är ärligare, mer verklig... Iaf så gick allt bra och jag var kvällens stjärna (som alltid :P). Det var en annan elev där också. Han hade bara spelat i ett halvår så han var mycket nervös den stackarn. Jag kommer själv ihåg hur hemskt det är att behöva spela med skakiga fingrar framför publik. Det är klart att jag också får det lite ibland men inte framför mamma och pappa (längre). I för sig tror jag att man presterar lite bättre om man är sådär lagom nervös.
imorgon ska jag ha en tråkig dag. Eftersom hela jag är bränd av solen (tom i hårbotten!!) så tar jag en paus från livet på gatan ett tag och spelar lite på pianoläxan!